Ronerik

Absolut. Nationalismen är på modet som aldrig förr. I alla fall i Sverige. Runeberg är kanske inte känd och uppskattad i Norge. »Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas, som en nödställd nästa ej förskjuter. Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker!» Vi behöver verkligen inte göra stora uppoffringar, även om det blir lite dyrare. Att kapa kablarna vore verkligen att göra motsatsen av vad bonden Pavo lärde oss.

Ja, så kan man resonera. Ganska nationalistiskt. Kanske det är vanligt i Norge, som inte heller tillhör EU. Vad jag menar är att det finns en omvärld också. Vi kanske borde ta hänsyn till: Kriget Miljön Solidaritet med de som fick brist på energi när ryska gasen upphörde borde betyda något. Sverige och Norge är 2 av de länder i världen som trots allt har bäst el-system. Vi har inte brist, utan kan dela med oss. Samtidigt är vi kanske de 2 länder i världen som har den miljömässigt bästa elproduktionen. Export innebär att utsläppen av koldioxid minskar med enorma tal. Får man ta hänsyn till sådant? Hur skall det värderas?

Tack! Det var en bra förklaring. När det gäller elbilar ser jag att el till dem motsvarar 3% av elproduktionen, så det har liten betydelse. Tycker själv att Sverige och Finland har väl så mycket industri som Norge. Fjärrvärmen i Sverige kan ha betydelse. Ser att 87% bor i städer i Norge, och 85% i Sverige. Ungefär lika. Fler hytter i Norge gissar jag, och många kanske hålls uppvärmda.

Den måste vara remarkabelt kall och obehaglig, den norska vinden. I nuläget förbrukar Norge mer el än Sverige. Det är obegripligt för mig. Jag utgår ifrån att Norge inte kommit lika långt när det gäller att spara el. Finns någon annan förklaring?

Avtalet handlar om att undersöka möjligheterna. Det säger inget om att det faktiskt kommer att ske och när. Fortum är just ett sådant bolag som skulle kunna bygga, men jag tvivlar på att de kommer att vilja stå för fiolerna (pengarna).

Det där är inte riktigt så svårt att förstå. Förra veckan importerade Norge el. Exempelvis på måndagen var det massiv import. Då blir priserna högre. Det har varit hög produktion av vindkraft, bland annat i Tyskland. Norge importerar när priset är rätt, och det är när det finns gott om vindkraft. På så vis sparar man vatten i dammarna. Norge har märkvärdigt lite egen vindkraft. Beträffande Finland - Se på Finland nu. Mycket mer kärnkraft. Olkiluoto 3 producerar i alla fall just nu. Vi får se hur länge. Då är det nära att Finland är självförsörjande. Sedan håller jag med om att prissättningen är galen och orimlig.

Man skall inte läsa pristabellerna på samma sätt som Den Onde läser Bibeln. De låga priserna var ett par timmar på natten. Enda rimliga jämförelsen är dagspriser. Idag har Sverige ett pris på ungefär 34 öre/kWh. Norge har 28, 41, 75 eller 78 öre. I Oslo är det drygt dubbla priset jämfört med Sverige - inte 16 gångers skillnad.

Vi får lämna över Ukraina till Ryssland. Strömmen behövs till datacentralerna.

Sprint Falun fristil - resultat Kristine Stavås Skistad Jonna Sundling. + 0,34 Maja Dahlqvist. + 4,98 Ett nytt genombrott för Kristine Stavås Skistad. Vinst i Faluns fristilssprint. Riktigt tunga banor. En oerhört meriterande seger. Frågan väcks - tar Skistad över sprinttronen? Skistad och Sundling var helt överlägsna, där Sundling försökte rycka ifrån, men Skistad nådde ikapp och förbi i spurten. Dahlqvist var 5 sekunder efter. Fähndrich på fjärde över 6 sekunder efter och de andra i finalen distanserade med mer än 10 sekunder. Dahlqvist närmade sig Fähndrich i sprintcupen. Bara ett par poäng skiljer nu.

Edvin Anger och Kristine Stavås Skistad Det finns ganska tydliga likheter mellan stjärnskotten från Norge på damsidan och från Sverige på herrsidan. Mest uppenbart är att det handlar om stora kraftfulla åkare. Båda är klart störst bland sina konkurrenter. Kristine Stavås Skistad (1999) kom fram som ett norskt löfte om att kunna matcha svenskorna i sprint. Efter någon sämre säsong är Skistad nu tillbaka under senare delen av den här säsongen. Kanske får vi se Skistad under hela nästa säsong, och då kommer hon att kunna matcha Jonna Sundling i många tävlingar, och kanske över hela säsongen. Edvin Anger (2002) är på samma sätt ett löfte för Sverige att nå "omöjliga" norrmän. Han väljer alltid heat 1, precis som Kläbo. Än så länge matchar han inte Kläbo fullt ut, men han är på väg åt det hållet. Ett löfte av samma kaliber som Skistad, även om det tar något år eller två innan Anger är helt färdig som sprinter.

Skidgymnasierna har varit bra, och kanske lett till att svenska åkare kommer fram lite tidigare, som lite yngre. Ett internationellt skidgymnasium någonstans kanske. IBU har varit bättre på åtgärder för att bredda skidskytte till fler nationer. Vallningen är enklare där, då man slipper klassisk åkning. Det skulle behövas att FIS gör något kreativt för längdåkningen, annars kanske den förlorar olympisk status snart, då Norden dominerar lite för mycket.

Sprint fristil - vad kommer vi att se där Kampen om titeln i totala världscupen går vidare, och också kampen om sprint- och distanscup. Det präglar tävlingarna. I totalcupen är det: - Tiril Udnes Weng - Jessie Diggins - Kerttu Niskanen Av dessa är det nog Diggins och Weng vi får se långt fram. Även Niskanen är med, men har svårt att ta många poäng då det nu är fristil. I sprintcupen är det - Nadine Fähndrich - Maja Dahlqvist - Johanna Hagström De kommer vi nog att med stor säkerhet se långt fram. Intressant blir också: - Kristine Stavås Skistad Jag kommer att titta på några yngre svenskor som har, eller haft bra framgångar i sprint: - Märta Rosenberg - Moa Hansson - Louise Lindström Den senaste åkte mycket bra i fjol, både i sprint och distans. Hon har haft ett år präglat av ohälsa, bland annat psykisk ohälsa. Vi får se om hon kvalificerar sig för att köra i heat. Favoriten? - Jonna Sundling (om inte fredagens millopp sitter i benen)

Det är, ursäkta, svammel att kärnkraft skulle vara bästa sättet att bygga ut elproduktionen på kort sikt. Det finns ingen kärnkraft att köpa. Ingen drömmer om ett 18-årsprojekt som Olkiluoto 3. För lång tid. För dyrt, För oöverskådligt. Återstår SMR, men inga SMR är färdiga. Small and Medium Reactors skall tillverkas i fabriker i serier för att få ned kostnaderna. Inga sådana fabriker är byggda. Man pratar om prototyper, men då är det inte SMR, som inbegriper fabrikstillverkningen. Kanske är vi där i början av 30-talet. Jag gissar 2035. Fram till dess har vi "bara" det vi håller på med, vindkraft och i viss mån solkraft. Det är inte illa. Just nu producerar vindkraften drygt 42% av svensk el. Mest av alla kraftslag. Kärnkraft 28%, vattenkraft 22%. Det kan bli aktuellt med kärnkraft också om 10-talet år, men jämfört med den förnybara utbyggnaden kommer det att handla om småsmulor.

Falun - 10 km klassiskt Kerttu Niskanen Katharina Hennig +15,9 Anne Kjersti Kalvå. + 22,6 Två av världens bästa klassiska åkare i topp, Niskanen och Hennig. Kalvå understryker hur bra hon är genom att nå tredje plats. Jessie Diggins kom fyra och sprintåkaren Jonna Sundling femma. Hon satte färg på loppet genom en raketstart, men höll inte hela vägen. Ovanan med distanslopp kanske spelar in där. Heidi Weng gjorde nog sitt bästa lopp i världscupen med en sjunde plats. Likaså Moa Ilar på åttonde överraskade.

Jag tycker att FIS skulle betala unga utövare från B-nationer som går på en riktig skidskola, minst 2 år, I NORGE. Det är i Norge man skall lära sig åka skidor, och jag tror också det skulle vara mest attraktivt för juniorer från Brasilien, Turkiet, Iran, Irak, Indien och andra nationer. Minst 2 lovande juniorer från varje land får kvala in, eller väljs ut för skidskolan.

Falun - Inte mycket bättre än Holmenkollen Det är alltför många sjuka. Norge visade styrka på hemmaplan, när många andra nationer uteblev med sina bästa åkare. Gör Sverige samma sak på sin hemmaplan? Absolut inte! Sverige visar i stället upp vilken tunn trupp man faktiskt har. Frida Karlsson och Ebba Andersson är sjuka. Bland sprinters är Emma Ribom och Linn Svahn fortfarande borta. En hel del nya unga åkare ställer upp, men inget som har med utgången att göra. 10 km klassiskt i morgon fredag Kerttu Niskanen, Anne Kjersti Kalvå, Ingvild Flugstad Östberg, Rosie Brennan, Jessie Diggins, Katharina Hennig. Där är mina favoriter. Räknar upp 6 för säkerhets skull. Svensk intressant start är sprintvärldsmästaren Jonna Sundling. Sprint fristil lördag Sargat svenskt lag, men jag hoppas Sundling åker. Sundling, Diggins, Fähndrich, Skistad, Dahlqvist, Kern eller någon annan! Mixstafett söndag Här vinner troligen Norge. Därefter Sverige, Finland och ev Tyskland i oklar ordning

I Sverige stoppades utvecklingen av en ny förbindelse med Tyskland i augusti, just för att det skulle innebära ökade priser.

Jag har inte upplevt att Norge fått så mycket kritik. Det jag sett har varit i VG, alltså norrmän som själva är oroliga för att det är för stor norsk dominans. Holmenkollen var en miss av FIS, där mycket få internationella åkare deltog, och ännu färre goda internationella åkare. Då blev också resultaten därefter. Norge skall naturligtvis fortsätta utveckla sin skidåkning. Det får andra länder göra också.

Drammen - Sprint klassisk stil 1. Kristine Stavås Skistad 2. Jonna Sundling 3. Tiril Udnes Weng Skistad visade sin förmåga i klassisk stil och på en relativt lätt bana. Ingen kan åka så snabbt som henne i sådana förhållanden. Därför var hon med i favorittipsen på VM. Den utmanande banan där blev dock för tung. Världsmästaren Jonna Sundling var mycket nöjd över andraplatsen. Hon menade att hon inte brukar lyckas på stadssprintar. Starkt också av Weng. Förbättrar möjligheterna att vinna totala världscupen.

HOLMEMKOLLEN - 50 km fristil 1. Ragnhild Haga 2. Astrid Öyre Slind 3. Jessie Diggins Ragnhild Haga, fristilsspecialisten vann, och spurtspecialisten Diggins bara trea i den här täta spurten. Tunnt startfält tyvärr, men en seger är en seger.

Norge är längdåkningens hemland. Man kan se juniortävlingar i Norge med kanske 120 deltagare i en åldersklass. Ingen har i närheten av så många skidåkare som Norge. Om det inte vore fysiskt omöjligt, skulle jag tro att man i Norge föds med skidorna på. De stora städerna har alla skidterräng inpå knuten. Från Oslo tar man Trikken till Holmenkollen och åker. Något liknande finns inte i Sverige. Det finns ingen snö i närheten av Stockholm, Göteborg eller Malmö. Knappt en miljon svenskar bor inom område där snö är vanligt på vintern. Finns det snö är det ofta helt plan mark, inte ens en liten backe att träna på. Det är naturligt att Norge är bäst. Allt annat är onaturligt. Norge kan ha 5 gånger så många aktiva skiddamer. Att Sverige just nu har de bästa åkarna är lite kul. Det beror, tror jag, på en alldeles för bra generation av Norska åkare födda 1986-1992. Man kan säkert hitta 15 mycket goda skidåkare i den generationen. Toppen är Johaug. Alla senare generationer hade ingen chans mot gruppen som blev äldre och äldre. Även årets VM-trupp dominerades av dessa äldre åkare. De som lyckats ta plats bland de gamla är tvillingarna Weng (1996), Kristine Stavås Skistad !1999) och Helene Marie Fossesholm (2001), som tyvärr hade en sämre säsong denna vinter. Svenska laget består av en helt annan generation. Äldst är Jonna Sundling (1994) och Maja Dahlqvist från samma år. Övriga sprintåkare i toppen är Emma Ribom (1997) och Linn Svahn(1999) Distanslaget består egentligen bara av 2 damer, Ebba Andersson(1997) och Frida Karlsson (1999) Svenska laget har varit nästan 10 år yngre än det norska. Då är det naturligt att de yngre tar över. Samma sak kommer att hända åt andra hållet, om 5-6 år kan det ha kommit en ny generation norskor som slår svenskorna. Så länge dominansen inte är "för evigt", ser jag inga problem. Dessutom släppte Sverige ifrån sig 2 guld i VM, på 10 km och i stafett. De norska herrarna var inte lika vänliga, utan tog allt. En sådan dominans har vi aldrig sett. Fortsätter detta några mästerskap, där ingen annan nation har chans på något av de 6 gulden, då blir det lite problematiskt. Samtidigt är ribban satt. Andra nationer får träna bättre. Sverige hoppas säkert på William Poromaa, som född 2000 är yngst i översta världseliten. Det blev bara ett brons denna gång, men han kommer att fortsätta ställa till besvär för norska åkare. Niko Anttola (2003) åkte sista sträckan för silverlaget Finland på stafetten. Han har gjort stort avtryck i JVM-sammanhang. Skall man gå ännu längre ned i åldrarna har Sverige Alvar Myhlback (2006), som var slagen med knappt 17 sekunder på Vasaloppet och hamnade på plats 8 där. Nästa år skall han åka traditionell skidåkning, och lär redan då som 17-åring vara bland de 3 bästa i Sverige. Det finns utmanare framåt, men Norge kan komma att dominera några år. All dominans är tidsbunden. Norge kommer inte för alltid att vinna allt. Svårigheten är väl att få fram fler goda åkare från kontinenten.

Jag håller nog med Norska regeringen här. Jag förstår inte problemet - annat än att det handlar om ett prisproblem. Att priset på el är för högt, på grund av priset ute i Europa. Tillgången på el ser jag inget problem med, vare sig i Norge eller Sverige.

Ska man tolka detta som att Norges position som grönt föregångsland, och samtidigt mycket stor oljeproducent börjar skava allt mer. "Oljeindustrin får klara sig själv", ungefär. Vill det upplysta Norge ta sin hand från oljeindustrin, och inte kännas vid att man även håller på med klimatstörande verksamhet? Beskriv gärna hur stämningarna är i Norge.

Ja, lite märkligt. Men Holmenkollen är en stor händelse i Norge, och normalt i hela skidvärlden. Så är det inte i år. Tycker nog ändå att schemat blev fel. Tävlingen borde legat 2 veckor efter VM, men där ligger redan andra tävlingar. Någon lärdom till kommande år blir det nog. Tråkigt, tråkigt. Speciellt när det är så många åskådare, en sådan folkfest.

HOLMEMKOLLEN - Tyvärr avslagna tävlingar Holmenkollen är en av årets höjdpunkter för skidälskare, men inte i år. Som tävlingar är loppen kolossalt avslagna. Mycket tunna internationella startfält gör att det mest blir norska tävlingar. I herrloppet 10 norrmän först, och bland norrmännen åkte de bästa. Finland ställde upp med en, som jag aldrig hört talas om. Sverige med ett b-lag. Tävlingarna hamnade fel i förhållande till VM. För nära. Åkarna är för slitna. Tråkigt, då Holmenkollen är själva centrum för skidsporten. Om Sverige hade ett b-lag på herrsidan blir det ett c-lag på damsidan, med Moa Ilar, Lovisa Modig och Linn Sömskar. Uttagningen beror på sjukdom + kollision med sprinttävlingen i Drammen. Eventuellt rapporterar jag resultatet efteråt, men Holmenkollen blev inte en tävling att följa.